Åhh det här håller på o tar livet utav mig. Riktigt rädd är jag. Rädsla är en utav mina starkaste känslor just nu. Strömmen i mitt rum håller på att försvinna och komma tillbaka hela tiden. Jag har inte ens fått tillbaka min normala andningsförmåga och varenda litet anorlunda ljud får mitt hjärta att hoppa till och sen stanna. Det är hemskt och jag lider verkligen , vågar inte röra mig ur fläcken och mitt täckte liksom täcker mig och kväver mig med all dess mörker och värme.
Mina andetag tar sekunder långa pauser när jag tänker på det här, när det händer, om och om igen. Jag vill bara härifrån, men vågar inte gå någon annan stans och ännu mindre röra mig. Vill att du ska vara här bredvid mig och hjälpa mig. Det är vid sånna här tillfällen som jag saknar dig som mest! Dig och din kraft, din styrk din värme och din underbara personlighet som gör så att allt känns bra även fast det inte alltid är det. Jag vill hålla din hand just nu, se att du bryr dig om mig. Mörkret har blivit en utav mina fiender och denna mörka vinter gör ju absolut inte saken ett dugg bättre. Jag skakar. Och ännu värre är att jag inte kan få stopp på mitt skakande. Här ligger jag, instängd i mörkret, rädd och omskakad och darrar, Hostan tar kål på mig och ännu mer mörkret. Saknaden utav dig är enorm och jag behöver verkligen din värme som mest nu. Dom andra ber migvara me dom , dom vill inte att jag är ensam. Dom vet vad jag känner för det här mörkret. Men jag vågar inte förflytta mig nåra meter och hamna i trygghet, i ljuset. Jag är rädd för det. Och bara för att jag fortfarande e kvar , så ser dom mitt falska jag. En säker flicka, orädd. Dom ser mig som jag borde vara, inte så som jag är. Jag distraheras utav inbillningarna, inre syner som inte finns i verkligheten. Men jag ser dom iaf. Det är den som får mig att skrämmas så mycket utav naturligt mörker. Strömmen i mitt vanligtvis ljusa rum är helt borta. Inget utav allt det där ljuset är kvar just nu. Det som borde finnas där. Det bara försvann helt plötsligt. Bara mörker kvar.
__________________________________________________________________

Det här skrev jag igår medans strömen var borta, även om jag inte känner exakt så nu så är det delvis sant. Riktigt mörker, får mig att tänka på annat, på allt dåligt. Det påminner min vanligtvis glada själ, om allt dåligt som har hänt, kan hända, o kmr att hända. Det är därför jag käner så här.

____________________________________________________________________

Och desutom, så är jag fortfarande sjuk och har legat och sovit under den mesta tiden utav dagen, fast innan det, medans vi fortfarande hade strömavbrott, möblerade vi om i mitt o systers rum :)! Blev faktist rätt så nöjd för det är anorlundare och verkar större och ljusare. Och desutom så gillar vi ju ljus :)